J. A. D. Ingres (1780-1867) was born in Montauban on August 29, 1780, the son of an unsuccessful sculptor and painter. French painter. He was the last grand champion of the French classical tradition of history painting. He was traditionally presented as the opposing force to Delacroix in the early 19th-century confrontation of Neo-classicism and Romanticism, but subsequent assessment has shown the degree to which Ingres, like Neo-classicism, is a manifestation of the Romantic spirit permeating the age. The chronology of Ingres's work is complicated by his obsessive perfectionism, which resulted in multiple versions of a subject and revisions of the original. For this reason, all works cited in this article are identified by catalogue.   Related Paintings of Jean Auguste Dominique Ingres :. | Louis-Francois Bertin (mk09) | Portrait of Countess D'Haussonville. | Le Grande Odalisque | Madame Panckoucke (mk05) | Oil sketch for the Turkish Bath (mk04) |
Related Artists:
Gavin Hamilton
Scottish Neoclassical Painter, 1723-1798,Scottish painter, archaeologist and dealer, active in Italy. He was educated at Glasgow University and in 1748 arrived in Rome to study portrait painting under Agostino Masucci. He lodged with the architects James Stuart and Nicholas Revett; they probably encouraged him to visit Herculaneum and the recently discovered archaeological site of Pompeii, which had a profound effect on his subsequent career. Convinced that 'the ancients have surpassed the moderns, both in painting and sculpture', Hamilton undertook a systematic study of Classical antiquities during the 1750s and 1760s. In 1751 he was briefly in Scotland, where he painted a full-length portrait of Elizabeth Gunning, Duchess of Hamilton (Lennoxlove, Lothian), in a conventional style derived from van Dyck. He returned to Rome in 1752 and remained there, with the exception of short visits to England, for the rest of his life. In 1755 he was introduced by Anton Raphael Mengs to Johann Joachim Winckelmann, who was to become one of the leading theorists of Neo-classicism. In the same year Hamilton entertained Robert Adam, who studied in Rome from 1755 to 1757. He was to know and encourage almost all the British artists who worked in Rome during the second half of the 18th century. Henry Fuseli, who was not an uncritical admirer, wrote of Hamilton in 1805,
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
The Hon.Eleanor Vere Boyle
1825-1916